torsdagen den 6:e mars 2014

Redovisning av mina forskningsresultat


Stora delar av mitt liv går åt till att faceswappa kändispar där båda ser likadana ut. Som till exempel det gifta tvillingparet Alexander och Alexandra Ahndoril: 



Och i vissa fall swappa in Kalle Moraeus på olika snögubbar och andra cirkulära huvuden:



Favorit sedan gammalt är förstås författarparet Jan Guillou och Jan "Anne-Marie Skarp" Guillou.






Vilket nu har lett fram till den viktiga insikten om att en blandning av Jan Guillou och Anne-Marie Skarp ner till minsta detalj resulterar i gitarristen Janne Schaffer.




Doktorand Jonas Adner 
Sociologiska institutionen, Stockholms universitet

lördagen den 21:e december 2013

Ett anti-livsverk


För några år sen brukade jag skicka efter kändisars autografer till mina kompisars hemadresser. Därför att varför inte. Drog även iväg ett par stycken för egen räkning:





Sen dess har det här eskalerat – i ordets absolut svagaste, svagaste bemärkelse – och blivit något slags rekordlågintensivt projekt. 

Jag har skickat efter en autograf av Charlotte Perelli, med ett förfrankerat kuvert adresserat till Pernilla Wahlgren.  

Jag har skickat efter en signerad Tobias Hysén-bild, med kuvertet adresserat till Bert-Åke Varg.

Jag har utgett mig för att vara Arne Weise och skickat efter ett signerat idolkort från hans son, Andreas Weise. 

Och haft något slags rock bottom när jag bombade iväg ett stort kuvert innehållande 15 förfrankerade mindre kuvert, till skådespelaren Carina Lidbom, känd som mamman i Sunes sommar. Med en önskan om att få signerade bilder till min egen hemadress i allihopa. Inget svar – riktigt välspenderade pengar.

Men det sämsta var nog ändå experimentet "hur många gånger kan jag skicka efter en signerad idolbild på barnartisten Mojje innan han till slut svarar 'nu räcker det för dig'?". 




Och med facit i hand kan jag berätta att det tog något halvår. Kostade GOTT med pengar. Sen efter ett 20-tal signerade idolkort slutade jag få svar. Och det var det.

Summa allt som allt för det här? Väl upp emot en tusenlapp i frimärkskostnader, utan tvekan. Om det någon gång har existerat ett mer poänglöst projekt? Icklas sa Nicklas. Och det kan jag säga utan att känna till varje projekt som har existerat. 

Men om det är någon som är på jakt efter Mojjes cd-singel "Duscha kroppen" så är det bara att hojta. Jag har så jag klarar mig. 




Med det vill jag önska en god jul till er alla där ute i cyberrymden. Ta hand om er och kämpa på. Varma hälsningar så avslutar vi med den här ögonblicksbilden från årets Kristallengala:




Kram.



söndagen den 6:e oktober 2013

Året med Rosalie


Där många andra väljer att kanske assistera på barnsjukhus i Namibia eller mata utrotningshotade däggdjur med nappflaska, har jag under många år helt valt att fokusera mina volontärsinsatser på att oombedd göra reklam för en liten damboutique nära mitt hus. Därför kommer här några av skyltfönstrets säljlappar från senaste året.





Ja-väst.


Det är nästan alltid som starkast när lapparna sätter ord på det man som förbipasserande förmodas känna när man ser plaggen. Här ett flanellskrik rakt ut ur munnen: äntligen vad skönt med ett slut på all den sorg och piss och skit man gått och burit på sedan fjolårets flanelldebacle.






Det är ett spännande gränsland när inbjudande snällhet sakta övergår i dold hotfullhet. "KOM IN SÅ PRATAR VI!"



Några gånger har folk skrivit i kommentarerna till inläggen om den här butiken att den är på väg att lägga ner. Därför var det chockgoda nyheter när Donny skickade den här bilden.



Ansikte (torso) utåt för butiken är är skyltdockan "Rosalie" som med ett finkänsligt trendfinger (trendtorso) i luften skiftar outfit beroende på säsong och på humör.







För ett par år sen hängde jag en julklapp på dörren till butiken: boken Armlös, benlös men inte hopplös. Som en present och som en tröst i svåra tider till Rosalie.



Vilket möttes av – och uppriktigt är det här en av mitt livs starkaste glädjekänslor – ett tackpyntat skyltfönster med Rosalie i julskrud och en liten tomtenisse som bihang och ett inramat tackbrev.











Efter det fick jag i våras den här boken av en som läst inlägget:



Och skickade vidare även den till Rosalie:




Ett par dagar senare:


Jag kan säga en sak. Att stå en rå-gråmulen dag och sakta låta det sjunka in att man ägnat sin tid och sitt liv åt att få en helt och hållet fiktiv Rosalie att skänka glädje till en annan helt och hållet fiktiv Rosalie (och vice versa), det är en form av livskris som man inte skakar av sig ens med den moderna vetenskapens hjälp. Rosalie är min Rosebud.

En annan lite mer dold favorit är birollsdockan Rosamunda som vid ett fåtal tillfällen har gjort plötsliga inhopp i fönstret med sin guldlockiga mameluck-swag. 2014 blir Rosamundas år.



Vinka nu.

söndagen den 18:e augusti 2013

Gotta in er


Musikkryssningsaffischvärlden har bara en Mozart och det är författaren bakom Blidösundsbolagets reklamaffischer för sommarens livemusikturer. Det är den enda musikrecensent i Sverige som är värd att läsa.

Jag har skrivit om Blidösund tidigare (här och här), vilket även – och här ska jag inte ens försöka dölja min stolthet – resulterade i riktigt upprörd stämning på ett forum för människor som älskar skärgårdsbåtar. För att recappa lite vad det rör sig om så var det till exempel Blidösundsbolaget som över hela Storstockholm under en hel sommar uppmanade ung som gammal att "gotta in sig i Christian Kjellvanders mörka, lena stämma".



Att sitta bland ett helt båtdäck av människor som riktigt gottar in sig i Christian Kjellvanders mörka lena stämma, det står absolut överst min anti-bucket list. Blidösund har samma relation till Christian Kjellvanders röst som R Kelly har till R Kellys röst och det säger ändå någon form av något.

Annars är det just de oklart friformspoetiska superlativen som är som starkast med Blidösunds affischer.






Oscar Danielson – nästan pinsamt förtrollande.

Nytt för i år är annars att de har börjat experimentera med den franska språkimporten "á la":



Men det som är starkast är när en och samma artist återvänder flera gånger. Speciellt eftersom lejonparten av deras artister är så snudd på bortglömda att säljtexten helt måste fokusera på det folk möjligen kan tänkas minnas. Vilket gör det kämpigt sen när samma artist återvänder flera gånger. Den här triptyken är min personliga favorit:







Och så slutligen den uppgivet trötta, inte ens skriven med utropstecken:


Att för tredje gången under en sommar lätta ankar och gå till sjöss för att gotta in sig i rösten från vad som måste vara en drygt 130-årig Gösta Linderholm när han fyrar av "Rulla in en boll och låt den rulla", det är ren hängivenhet.

I år har Roffe Wikström haft en återkommande bokning. Första spelningarna i juli såldes in med ett kärnfullt konstaterande: bluesen är Roffes liv.




Några veckor senare kom en ny lägesrapport: 




För att ytterligare lite senare landa i den öppet "nu har vi bokstavligen slut på säljargument"-raden:




Det gjordes även ett försök att sälja in Adolphson & Falk som mycket mer än deras gamla 80-talshit Blinkar blå. 




Några veckor senare lade de korten på bordet:




Även:






Avslutar med två andra av årets favoriter:




Receptet på en alldeles underbar afton:



fredagen den 29:e mars 2013

Tuff start



Det finns mycket som är starkt i den här notisen från förra året: Rubriken. Att den av allt att döma är skriven i tredjeperson av Camilla själv. "(TT Spektra)". Att den överhuvudtaget existerar.

Men nyheten i sig är förstås ingenting att skratta åt – mina thoughts and prayers är med Camilla Läckberg och hennes anhöriga lika mycket nu som då. Därför kom det som en så extra dyster nyhet när det här dök upp på Aftonbladets hemsida i går:





På mindre än ett år har alltså Camilla Läckberg vid två olika tillfällen fått en "tuff start på semestern". Och för att riktigt hamra in det fullt ut:

















Gårdagens resa ställdes in. Istället bokade familjen om en ny semester till Gran Canaria med avresa i dag.

Och man tror inte att det är sant, men så nu på morgonen händer det – igen:





Nu hoppas vi att allt går vägen i morgon.