måndag 21 december 2009

Vem sveper täcket om oss?



22.30 på tv3 i dag går EMD:s dokumentär om hemlösa och det är en av årets absoluta tv-måsten. Man visste att den skulle bli briljant redan vid Dannys förhandscitat "allt hemlösa vill ha är egentligen ett leende" i kombination med pressbilden där de står och pratar med en uteliggare med varsin takeaway-latte i handen (i själva dokumentären får man se att de också hade slagit till på varsin bulle som inmundigas medan de intervjuar en man som måste börja varje dag med att stjäla sprit och kläder för omkring tiotusen kronor bara för att finansiera sitt herionmissbruk).

Dokumentären inleds med en eftertänksam voice-over av Lena Endre: "En kartong i juletid betyder för de flesta av oss en gåva. För andra är det ett tak över huvudet." Sen fortsätter hon i en mer korthugget dramatisk Apocalypse now-stil: "Makten i Sverige. Uppdrag: Att genomföra folkets vilja. Öppettider: Vart fjärde år." och den lite mindre dräpande: "Barn i Sverige: Skriker för att höras. Utnyttjade till max. Enkelt att lura ett barn."

Andra favoriter:
- När en mysig körversion av "strålande jul" tonar in mot av bilder på hemlösa i Stockholm, för att skapa eftertanke – "Är det verkligen en så strålande jul för alla?" – och det bästa klippet de har är en vansinnig gubbe i fiskarmössa som står och klappar händer och skrattar utan tänder.

- Intervjun med en blind kvinna som börjar yra om att hon ska fria till Carl-Philip, en anekdot som sakta tonas ner mitt i citatet för att hon går överstyr ("Jag är en kvinna utan naglar och tänder och jag ska fria till Carl-Philip!!") och övergår i pianomusik.

- De återkommande, helt omotiverade inklippen av en svettig George Scott som står och luftboxas i Humlegården.

- Ett inlägg i debatten om psykiatrireformen på 90-talet som kanske bäst sammanfattas i TV3:s egen presstext: "Och appropå medicinering inom psykvården berättar Erik Segerstedt från EMD hur han själv fick gå i terapi inför sin Idol debut."

Annars består filmen mest av att EMD går runt och säger "Oj, är det sant?" och "Så pass alltså!" till några de mest tragiska livsödena i svensk historia. Till slut får killarna nog och sätter ner foten. För att hjälpa till går de in helt oanmälda på regeringskansliet och pratar med någon receptionist där, inspirerade av journalistiska förebilder som REA-barnen och Skurt. Den scenen är dessutom helt uppenbart bara med för att den mynnar ut i: "Vad hette gruppen sa ni?" Alla i kör: "EMD". "Jaha, ska man ta er autograf då eller?" "Det ska man nog!". En väktare kommer fram: "Kan jag också få?"

I slutet spelas låten som "gjort succé i stugorna":

"Sent i November, och luften är klar
Bilarna glittrar av frost
Snön som beskyddande hand överallt
Men vem sveper täcket om oss?"

Det är det som är uteliggarnas fråga till resten av världen, vem ska egentligen svepa täcket om oss?

7 kommentarer:

patrik sa...

Tack för denna julklapp.Underbart. Hoppas du nu får en trevlig jul.

elias sa...

det är väl ändå en installation, typ gubbarna på "innovativa" reklambyrån studio total som ligger bakom. för man får faktiskt inte göra så här med seriösa föresatser (och hur mycket kommer den ens att dra in?).

Team Ribs sa...

jag orkar inte jonas.

Mart sa...

Hahaha. Älskart. Och hade tänkt ta upp ämnet i min egen blogg. Men du gjorde det bättre.

erik sa...

Orkar inte ens skratta. Tar en dusch istället, känner mig smutsig.

Lisa Magnusson sa...

Hahaha, bra där! Tycker att sådant där är så äckligt.

Hanna sa...

Jag dör vad du är bra.