lördag 27 november 2010

Boktips


Jag tar mig friheten att utse det här till det officiella undantaget som bekfräftar regeln att man aldrig ska döma en bok efter omslaget. "Armlös, benlös men inte hopplös" är den absolut bästa boken jag inte har läst.

Eftersom mitt litteraturintag – förutom olika slags böcker med formuleringar som "passar perfekt på toaletten!" på omslaget – nästan uteslutande består av självbiografier, har jag ofrivilligt bra koll på marknadens "gripande och inspirerande livsberättelser". Svenskar ÄLSKAR den här genren – självhjälpsböcker för människor som lider av den lite allmäna sjukdomen livet.

Utländska versioner handlar gärna om någon afrikansk kvinna som könsstympats, sett sin familj avrättas och blivit våldtagen av en häst, men som nu är framgångsrik Cambridgeforskare. I Sverige jobbar vi mer med människor som den där brännskadade brandmannen Lasse som åker runt med sitt naanbrödsansikte och föreläser i skolor om att "älska sig själv för den man är". Gärna med någon ordvitstitel, "håll glöden vid liv!".

Handlar boken om uppväxten med en alkoholiserad förälder är det däremot lag på att ha en titel som anspelar på något ord från barndomen, gärna ett smeknamn som föräldern använde på författaren under en av sina bra dagar, som en fin metafor och kontrast till misären, typ "Månfjäril – en berättelse om alkoholism, kärlek och konsten att lära sig flyga i mörker".

Det här är min nya favorit i genren. Bara någon gång varje årtionde uppstår en såhär fulländad förening av titel, omslag och innehåll. Jag trodde länge att Benny Haag var den som skulle få ihop 00-talets mest fulländade trojka med någon bok om att sluta dricka – "Det var droppen! – Kan man se positivt på livet även med ett heltomt glas?" – men den här nog blir svår att slå.

Något som är oklart är hur torson har kunnat bli så vältränad. Det måste ha krävts så fullkomligt obscena mängderna ångbastu för att den kroppen inte ska ha den exakta formen av en bowlingkägla.

16 kommentarer:

Anonym sa...

i love you so much
på riktigt

Jonas sa...

Jag vill minnas ett inspirerande citat från mannen på bokomslaget:
"Jag kan göra allt utom att rulla tummarna".

Vitriol sa...

Jag har alltid haft svårt för inspirerande uttalanden. A spoonful of sugar makes the bullshit go down. Jag håller med dig om torson dock. Det är imponerande av killen att sakna armar och ben och ändå se ut som om han hade kunnat spöa en sanslös.

A sa...

"naanbrödsansikte"
jag smäller av

Måns sa...

hehehe jag har ett foto av omslaget som bakgrund på min mobil!!!1

EFJ sa...

jonas jag älskar dig

Anonym sa...

Jag vill föda dina barn. /Kristofer

The Dipkid sa...

herregud. jag sitter här hemma o gråter, på fullt allvar. men mest av skratt.

hej sa...

jag tänker bara armlös, benlös, men inte kuklös. som en alternativ karriärsväg liksom.

Bloggblad sa...

Killen på bilden har barn, så "hej" har nog rätt... Han gick i en klass där jag jobbade för många år sen. Hoppade hopprep och spelade boll på rasterna. Det enda han inte klarade utan assistent var att sudda.

Att läsa om ironin över Mikaels öde tycker jag ger en besk eftersmak.

Jennifer sa...

Ja fyfan, det här fick mig att må illa. Jag har vuxit upp på samma gata som Mikael och alltid beundrat hans livsgnista och inställning till livet. Istället för att låta sig duka under har han alltid get sig fan på att göra allt han vill. Han åkte Skateboard, Snowracer, spelade innebandy och var lika rörlig som vi andra men på ett annat sätt...på sitt sätt.

Blir riktigt äcklad av dig och de andra här som på ett så oerhört lågt och nedlåtande sätt uttrycker sin mening om en person dom inte känner. Karma-polisen brukar inte se med blida ögon på sådant uppträdande...hur skulle någon av er kunna hantera en liknande situation, säg att ni fick klara er utan en extremitet eller fyra?

Jonas sa...

jennifer: kan du förklara hur det här inlägget var elakt mot honom ens till 1%? mer än att den fattiga titeln, som förlaget garanterat stått för, hånas. letar du efter anledningar att bli stött?

Anonym sa...

En vit dvärgstjärna av kompakt cynism. Jag vågar nog påstå att författaren i 9 fall av 10 skriver titeln på sina böcker även om att man vanligtvis bollar ett par alternativ med sin redaktör. Jag tycker synd om dig, jag tror att du lever ett ganska torftigt och emotionellt utarmat liv.

/Johan

Malin sa...

Jävligt kul. Älskar att du finns.

Anonym sa...

För oss Örebroare är Micke en hjälte!

Anonym sa...

Hade varit intressant att inte läsa en bok som Adner skrivit nån gång. Troligen lika intressant som att se färg torka. Vilken djävla mundiarré du har förresten! Och du med "kuklös"-kommentaren; skaffa dig ett liv för fan!