onsdag 3 november 2010

Referenssvart


I brist på annat kommer här ett tv-tips: tv-dokumentären "A place for pedophiles" där BBC-journalisten Louis Theroux, mannen med den icke-handikappade världens minst avslappnade kroppshållning, besöker ett mentalsjukhus i Kalifornien där över 500 dömda pedofiler sitter inspärrade på obestämd tid. Det är en dryg timme som, oavsett vad man jämför med, innehåller rekordhöga nivåer av [här går det bra att infoga lite vilken känsla man vill].



5.30 in i det här klippet finns till exempel en scen där ett flertal män, alla dömda för att ha våldfört sig på (i flera även mördat) åtskilliga barn, sjunger och knäpper i fingrarna till "Familjen Addams"-vinjetten med mer självhat och mindre livsglädje i blicken än något annat jag sett. Hur har Killinggänget inte redan återuppstått enkom för att återskapa stämningen där när några av västvärldens kanske värsta pedofiler, svårt nedbrutna, flera av dem i rullstol, står i en ring och sjunger "They're creepy and they're kooky, mysterious and spooky, they're all together ooky" till ett muntert elpianokomp.



Då ska man också veta att det utspelar några minuter efter att en patologiskt perverterad man suttit med en akustisk gitarr i famnen, som en sagoberättande trubadur, och berättat om sin bakgrund – hur han dels våldtog barn rent fysiskt men även våldförde sig på "själva deras själ" med ackompanjemang av sina egna lågmälda mysackord.

Det kan verkligen inte nog understrykas nog att det inte är något man ser som en "skön grej". Det är verkligen 100% svart. Men också extremt intressant. Plus att det vore skönt om någon annan kunde bringa lite klarhet i hur mycket det faktiskt är ok att känna med mannen som fysiskt kastrerat sig själv för att övervinna sina drifter.

5 kommentarer:

David sa...

Kan man se hela serien på nätet någonstans?

Jonas sa...

ah, missade det. här är del 1, sen ligger resten i menyn till höger:
http://www.youtube.com/watch?v=Frvc1snhF98&feature=related

Blancaflor sa...

Haha! Ja, LT har verkligen något stelt över axlarna!

Det är svårt att svara på hur mycket det är ok att känna för den kastrerade mannen. Många av dem var så välartikulerade att jag blev oerhört skeptisk.

S sa...

Jag kände också med snubben som kastrerat sig, han såg så olycklig ut.

Alva sa...

Klart man kan känna med, man kan alltid känna med. Det finns väl ingen motsättning mellan att ha empati med folk och fördöma vad de utsatt andra människor för?

Tack för bloggen förresten, hittade den igår, lusläser allt!

//Alva