tisdag 28 december 2010

Faller till fögast

Det är svårt att följa upp det där Rosalieinlägget får man säga, känner mig som låtskrivaren bakom "Lemon tree" el. valfri annan one-hit wonder. Här är en epilog i alla fall.

Kristofer, som är nyinflyttad i området och troligen hade skrivit Parellainläggen om inte jag flyttat in före, gick förbi för några veckor sedan när Gunnel, enligt uppgift "en kvinna i rödfärgat hår", just skulle låsa upp butiksdörren. Därefter:

"Klockan var runt 0930 så jag antar att hon skulle öppna butiken. Gunnel är en trevlig kvinna med läppstiftsfläckande tänder, lite yngre än man kan tro, kanske runt 50, och verkar glad och trevlig.

Hon frågade mig: ”Är det du som skrivit brevet?” varpå jag slog på all min skådiskonst och hasplade ur mig, ”Nä, nej, jag bara såg den nu” och sen sa hon något om att hon tyckte det var roligt och jag svarade, ”Ja, vi får hoppas han kommer tillbaka” – problemet var bara att jag råkade säga det med en tonart som om det verkligen VAR jag, eller som om jag VISSTE något, för det lät typ som när man pratar med små barn om att tomten kanske kommer: ”Ja, vi får VÄL SE om han kommer sen…”, osv.

Och sen skildes vi åt. Men så vitt jag vet sitter hon fortfarande där och väntar."


Det som återstår nu är att på något sätt tacka henne, kanske via ett julkort säga att jag var inne och handlade "anonymt" (alternativt skriva att det trots allt var jag den där gången då hon frågade, men att jag var för blyg för att säga ja). Hon förtjänar ju all heder för det här. Men det vore så skönt att knyta ihop säcken utan att behöva utsätta mig för golgatavandringen fram till kassan med en överdimensionerad "underbyxa"/chockpåminnelse om kroppens ständigt pågående förruttnelse i handen.

Har när jag skriver detta just betat av hundratalet av mingelbilder från Änglagård 3-premiären, vilket ledde vidare till Svenska hjältar-galan och boksläppet av "Dandy". För mer information om tomhetskänslan inom mig nu hänvisar jag till valfri självbiografi av människor som i ögonblick av själslig panik gått med i självmordssekter. Vet inte ens varför man utsätter sig för det där, men man gör ju det. Det är den intellektuella motsvarigheten till att slicka på ett batteri. Några trevliga dock:

Här två bilder från Änglagård-premiären föreställande Ingvar Carlsson flankerad av hustrun Ingvar Carlsson.




Det är sällan man får tillfälle att säga det här, men tjejen till vänster här, det är en groupie som måste höja ribban.



Från Svenska hjältar-galan: Marie Lindberg i sällskap med maken Marie Lindberg.



En till håller det för: Författaren Herman Lindqvist på Svenska hjältar-galan tillsammans med hustrun Herman Lindqvist.



Bilden nedan föreställer inte människor.



Det här är den mest motbjudande skildringen av två kvinnor och en dryckesbehållare som jag någonsin har sett. Och år 2010 får man ändå säga att det är något slags rekordbedrift.



Lämnar kommentarsfältet öppet för bu-rop.

23 kommentarer:

Anonym sa...

hahaha! bra uppföljning tycker i alla fall jag :)

Hanna sa...

Jag med.

MVH biggest fan.

clownerna sa...

Haha! Jag tycker att du är grym!

YKW sa...

Oj vilka härliga bilder på så härliga frejdiga folkliga personer.

Hanna sa...

Undrar om hustrun Carlsson bara vaknade och bestämde sig för att hon just idag skulle le som Wallace i "Wallace och Gromit", eller om det bara är hennes naturliga reaktion på fotoblixtar. Var det verkligen det snyggaste och mest fotogeniska hon kunde uppbringa?

Anjo sa...

HAHAHAHA, vilka jävla bilder.

Anonym sa...

Var inte sa jakla angslig! Alla alskar ju dig!

Anonym sa...

Jag älskar dig så jävla mycket! Ramlade in här för någon vecka sedan, läste igenom hela din blogg och fick lägga ifrån mig datorn i varannat inlägg, det gjorde fysiskt ont att skratta så mycket. Sluta. aldrig. blogga. DÅ DÖR JAG!

/MVH en groupie som inte kan höja ribban.

Anonym sa...

Jubel för det nya inlägget :) Du får mig att vilja vara gladare. En prestation, ska tilläggas.

Malin sa...

Men... fy vad elakt.

Anonym sa...

lite alex schulman vaarning på det här inlägget.. ganska osmakligt. men kmr ju på mig själv med att sitta och småflina...

Spader Ess sa...

särskilt de 2 sista bilderna kommer att ge mig sömnstörningar en tid framöver.:-)

Hanna sa...

Hej! Spana gärna in min blogg på http://wordsbyme.se Där hittar du mina senaste shoppingfynd, fina bilder, diverse tankar osv.. Ha en trevlig kväll!

www.blogg.aftonbladet.se/newyorkmamman sa...

Fantastiska bilder. Carlssonsalstren ser faktiskt Photoshoppade ut...LOL!

MF sa...

Hurra! I vanlig ordning skrattar jag tills tårarna rinner!

Mybeautyspots/Marika sa...

Hehe... hittade precis hit men jag kommer nog stanna kvar en stund... det här var ju kul. :-)

Anonym sa...

Skrev nyss 154:e kommentaren på Rosalie-inlägget. Och sen läste jag här. Vad synd, det var inte så varmt som jag trodde, den där du gjorde mot Gunnel. Det känns iallafall inte så när man läser det här iskalla och hånfulla inlägget:( Alex, är det du???

Anna sa...

Herman Lindqvists fru ser ju ut som Magnus Härenstam!

Strange Sandy sa...

Underbart : )
Älskar när folk i allmänhet vågar uttala det som alla andra tänker på men inte vågar säga! kan inte, inte skratta!

Sant att det är svårt att slå Rosalie avsnitten men det verkar inte som om du behöver oroa dig. Annars kan du ju alltid ragga läsar som Hanna ovan (ha!)

MiaD sa...

=) Du är ju för rolig!

Josefin sa...

Heja!

Linus sa...

Hahahahahahahaha. MERMERMER! Och underbart att du lämnar de flesta bilderna utan kommentar.

disco sa...

Hahaha underbart