söndag 16 januari 2011

Det finns ingen gud


Under 2010 utsatte jag mig för i stort sett samtliga av de senaste 20 årens sämsta svenska filmer (i stort sett samtliga av de senaste 20 årens svenska filmer), vilket under senaste månaden toppades med alla tre Änglagårdfilmer.

Det är svårt att beskriva exakt hur obehaglig en "nöjesupplevelse" kan vara för någon som exempelvis inte har sett Björn Kjellman försöka sig på en svensk tolkning av Robert De Niros karaktär i Taxi driver, iklädd plommonstop och med en kakadua på armen ("Oskar Oskar"), men visualisera scenen i Exorcisten där den lilla flickan huggonanerar sig blodig med ett krucifix och försök översätta det upplägget till kulturkonsumtion.

Med facit i hand: att vid tre separata tillfällen, en av dem på fullprisbio, se Angel, det är att gå till överdrift. Ingen människa kan hantera så mycket Helena Bergström. Men det finns några filmer man måste se, förutom självskrivna klassiker som Gangster, Tre solar och Angel.

Den kanske sämsta filmen som någonsin har gjorts är "Kommer du med mig då?", där Tuva Novotny spelar en popstjärna i Sveriges "cyniska medievärld". Den regisserades av Dramatiska institutets rektor Kjell Grede, som efter att den totalsågades gick ut i media och skällde ut filmteamet för att "ingen sa något" under inspelningen om vilken katastrof han höll på att skapa. Eventuellt är den till och med FÖR dålig för att se, enligt logiken "det finns bilolyckor som är så fruktansvärda att man måste skydda sitt välbefinnande genom att titta bort".

En annan milstolpe är Mongolpiparen (numera omdöpt till "Nåt i kikaren" efter att den första titeln förknippades med så mycket negativ kritik). Här är två pressbilder som får tala för den: Vanna Rosenberg idkar "voodoo" (efter att ha blivit upplärd av "en afrikan" i rastaflätor och solglasögon) mot sin otrogne pojkvän (Linus Wahlgren) som ramlar på olika åkrar på Gotland.




Annars är ju det givna geniet Colin Nutley. Att se hans filmer kräver samma typ av stålsättande som när buffliga cirkusmän tog kanonkulor i magen under det tidiga 1900-talets vaudevilleera i USA. Bland hans mästerverk finns "Angel" (en fet och svettig Rolf Lassgård flåsar sig igenom samlag med Helena Bergström i fåtölj), "Under solen" (en fet och svettig Rolf Lassgård flåsar sig igenom samlag med Helena Bergström på höskulle), "The queen of Shebas pearls" (en fet och svettig Rolf Lassgård flåsar sig igenom samlag med Helena Bergström utomlands).

Men det smutsigaste är ändå att han så jävla totalskamlöst, i varenda film verkligen, skriver in en HELT omotiverad utlandsscen bara för att få en filmstödsfinansierad familjesemester.

Änglagård 2: Helena Bergström åker till USA och blir full.
Angel: Helena Bergström tar in på lyxhotell i Thailand och utsätter lokalbefolkningen för överdimensionerade solhattar och negativ stämning.
Änglagård 3: Helena Bergström har öppnat hotell på Mallorca, vilket bara är med några få sekunder i början och sedan släpps totalt.
The queen of Shebas pearls: Helena Bergström överartikulerar något mysticismdravel i brittisk lantmiljö.
Heartbreak Hotel: Helena Bergström och Maria Lundqvist åker utan förklaring till London och provar hattar med Jill Johnsson (i ett helt omotiverat montage som följer efter själva handlingen är över).




Heartbreak Hotel:



Det som händer i scenen nedan är att Helena Bergström med subtila uttrycksmedel förmedlar att inte vill höra dotterns åsikt att hon är för gammal för att festa.



Vi måste prata lite om Änglagård också, en filmserie som utspelar under 90/00-talet, med rekvisita och kostym uteslutande från 50-talet, och en syn på sex inom familjen från 10 000-talet f kr. Jag utsatte mig för "tredje gången gillt" på en av Sveriges största biodukar.

I den filmen har både mörkhyade och bögar gjort entré i det lilla samhället där de roar sig med mörkhyade och homosexuella nöjen som att steppdansa (filmens två svarta tjejer steppdansar i runt 75% av scenerna de medverkar i) samt att vara rädda för möss. Annars har Rickard Wolff åter fått fria händer att tolka gammaldags piratutseende med blusar och lössittande skjortor från "utklädningslådan" på ett fritids. När – om – ni ser filmen, tänk då också på hur fullkomligt surrealistiskt mycket det lurpassas och tjuvlyssnas bakom hörn i den filmen. På mindre än två timmar innehåller den mer spejande än alla decennier av Days of our loves sammanslaget. Jag vill också utfärda en rekommendation för alla som tidigare tänkt att Sven Wollter inte kunde bli mer Sven Wollter.



I det här läget kan jag inte nog understryka hur viktigt det är att inte låta Colin Nutleys filmer överskugga frun Helena Bergströms regiinsatser. Favoriten i hennes filmografi är "Så olika". I den utgår hon ifrån tesen att "också människor är djur", ett budskap som under filmen suggereras fram genom subtila inklipp där djur beter sig som människorna i filmen.



Klart bäst i den filmen är dock Rolf Lassgårds birollstolkning av en Stockholmspolitiker som blivit lämnad av sin fru och sedan dess levt ett dystert liv i ensamhet. Detta förstår vi som tittare genom scenen där han förklarar att frun tog sin del av sängen och lämnade honom och att han sedan dess sovit med en madrass för lite.


Men så en kväll går han och ser Rickard Wolff och Sarah Dawn Finer spela August Strindberg och Siri von Essen i en musikal (!) om Strindbergs liv.


Det blir en upplevelse som griper honom så djupt att han återvänder kväll efter kväll och tårögd beskådar denna gudalika konstnär.



Till slut kan han inte blunda för det uppenbara längre – han är förälskar. I det skedet följer vad jag skulle vilja utnämna till den bästa förvandlingsscenen i det fiktiga berättandets samlade historia: när Rolf "konverterar till den homosexuella sidan" genom att sätta på en skiva med Rickard Wolffs sång och sedan svajar till musiken med samma ömsinta rörelsemönster som när Thomas Di Leva hör sin egen musik.




Ett sista tips: filmen Änglavakt där Michael Nyqvist och Izabella Scorupco spelar ett par vars son hamnar i koma och som under den svåra sorgeprocessen besöks av en ängel, spelad av oklar fransk herre. Det går inte att beskriva i ord hur chocköverdrivet "spirituell" den är, men några utvalda scener:


Här lämnar Michael Nyqvist sitt "stela och typiskt svenska" försäkringsarbete och möts av ängeln "Walter" som sitter och är ett med sina känslor i fransk vissång.


Här går Izabella Scorupco runt och handlar sina "stela och typiskt svenska" inredningsprodukter när Walter dyker upp på gatan och bejakar sitt inre barn med en jojo.


Det som utspelar ovan är att Izabella och Michael får ett samtal från skolan. Något magiskt har skett på tavlan i sonens klassrum.


I den stora nyckelscenen är Walter hemma hos det stela och typiskt svenska paret på middag när han plötsligt brister ut i dans till ett stycke livsbejakande bollywoodmusik. Och när han bjuder in Izabella och Michael att delta förstår vi som tittare att de inte bara ställs inför ett dilemma mellan att vara stel och svensk eller släppa lös och vara fri. Det är ett fråga om att våga tro på mirakel.


De tvekar först, sedan väljer Izabella kärleken till livet.


Nagelbitarstämningen när Michael Nyqvists karaktär fortsätter tveka.


Till slut vågar han trots allt ta steget, omfamna det mirakulösa. Jag tänker inte förminska er genom att skriva hur detta påverkar sonens tillstånd.



Gud, unabombarenvarningen på den här texten. Det är någonstans vid det här laget jag börjar förstå hela "skrivande som terapi"-funktionen.

97 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror att jag älskar dig.

Anonym sa...

Varför är inte du kulturminister i Sverige än?

Maria sa...

Åh herregud, hur mår du? Är du ok? Kan man verkligen utsätta sig för allt det där utan att fara illa? (Men jag är tacksam för att du stålsatte dig, har skrattat mig kissnödig när jag läst inlägget).

Åke sa...

Tack för en bra start på veckan.
Även om det är att kicka in vidöppen dörr så är det starkt att sätta sig ner och lida sig igenom åtminstone 3 st Lassgårdska parningar.

Keep up the good work!

Anonym sa...

Av någon för mig outgrundlig anledning har det blivit inne att hylla cynism, snobberi och elakheter - precis vad den här bloggen består av. Suck. Är så trött på den mentaliteten.

Colin Nutley är en av de bästa regissörerna vi har i Sverige och Änglagårdsfilmerna är fantastiska. Fast de är väl för oskuldsfulla, för "dum-svenska" och icke-ironiska för att passa "eliten", antar jag.

Anna sa...

Så vackert och så på pricken. Om det här är din terapi, så hoppas jag att du har satans många problem att hantera.

Anonym sa...

Helt fantastisk läsning. Tack, tack.

Johan Eklund sa...

@Anonym, Om Colin Nutley var en sådan bra regissör, varför måste han uppenbarligen göra om samma film så många gånger? Det spelar ingen roll vad han döper de till, de är alla i grunden samma film. Med samam skådisar. Det är pinsamt.

Colin Nutley får kritik, för han förtjänar kritik.

Niklas sa...

Detta är perfekt. Jag älskar detta. Och jag fattar inte följande:

* Varför Nutley & co. fick 9 miljoner kronor (SFI:s högsta monetära bidrag till någon film 2010) för "Änglagård 3"

* Varför Bergström alltid skall a) gråta och b) sätta på gubbar i Nutleys filmer

* Hur det kommer sig att Nutleys egna sajt inte har uppdaterats sedan 200x.

Spader Ess sa...

Bra skrivet.
Spännande att få en summering av svensk filmindustris avigsidor.

Dock måste jag säga att jag tyckte om vissa av Colins filmer när det begav sig. Första Änglagård var underhållande om inte annat för Ernst Günter och Tord Petersons underbara rolltolkningar.

Vet inte om det har med faktum att jag själv kommer från "småhåla", men vissa av dessa människor känns igen... :-)

Dock måste jag hålla med om att om Colin skall upphöjas till någon form av mästarstatus, så är det som kopiering och återanvändningsmästare. både vad det gäller manus och skådespelare.

Harvest sa...

Jag kräktes lite i min mun bara genom att läsa igenom vad du utsatt dig för. Terapi kan vara nästa steg för dig.

Anonym sa...

Helt underbart tycker jag!

Jonas sa...

spader ess: HELT sant. både ernst günter och tord p är fantastiska, framför allt günter – briljant faktiskt

liz sa...

åh vad underbart, din blogg gör att jag känner mig dum, eftersom jag sitter och SKRATTAR HÖGT varje gång jag läser. jag läser till och med om gamla inlägg för att dom är så välskrivna, sluta aldrig skriv, du är så jävla rolig. du är helt briljant, fantastisk. sa jag att du är bäst?

Tove sa...

ROFLMAO LOL och ASG!!!

Anonym sa...

Du glömde nämna "Se upp för dörrarna" Helena Bergströms regidebut? Kräkreflex.

isolita sa...

Underbart!
Önskar jag kunde skriva nåt lika välformulerat för att tacka dig. Tyvärr är det nog helt omöjligt.
*bugar*

MF sa...

Man bockar och bugar för dagens asgarv!

Henric sa...

Jag kände bara; Snälla låt det aldrig någonsin ta slut.

sugplopp sa...

Ha ha ha ha haaaaaaaaa ha ha ha haa!

Briljant!

Anonym sa...

Vad du tar i ! Annacarin

Steffe sa...

Tack för alla filmtips!

André sa...

Ljuvligt!

Markus sa...

Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.

2011, vi laddar med mera chips och vanebildande svensk underhållning när den är som bäst!

Anonym sa...

Sjukt kul! Ge oss mer!

Maria sa...

Dina inlägg, långa som korta är fantastiska! Bilderna ur filmerna klockrena. Men som nån nämnde, du glömde "Se upp för dårarna" där finns mycket att hämta!

Anonym sa...

Må vara unabombarvarning,men sluta inte!!!
Fanny

Anonym sa...

Tack!
Min lilla depression lättade!

Emanuel sa...

Tack. Jag gråter och skrattar och njuter. Det bästa jag läst om svensk film någonsin!

terribly attractive woman sa...

Briljant!

Men.. i Angel, var det inte Helena Bergströms manager i tveksam frisyr och fräcka mediaglasögon som hade samlag med svett-Rolf i fåtölj? Eller minns jag fel? Gud, att jag ens påpekar detta tyder ju på att jag sett angel alldeles för många gånger (2).

Agge sa...

Vad tycker du om "Se upp för dårarna" då?

Anonym sa...

så som i himmelen

nellie sa...

Åh herregud, jag orkar nästan inte läsa dina inlägg eftersom jag vet att jag tappar kontrollen över både ansikte och urinblåsa. Herregud Jonas, hur gör du??

k sa...

Men du måste ju helt klart vara masochistiskt lagd som frivilligt utsätter dig för sådana doser av Helena Bergström & Co.

Lukas sa...

Det stavas Rikard, inte Rickard.

Anonym sa...

Det här var fan det roligaste jag läst i år. Spot on.

FrkLugn sa...

Och som av en händelse så gläfser Helena Bergström till i Aftonbladet där hon ondgör sig över att Colin inte får några priser. Hon borde läsa den här bloggen och tagga ner lite.

roggan sa...

Det är mycket underhållande att läsa din blogg. Kommer troget att återvända hit.

Marcus Sköld sa...

Jonas, du är inget mindre än en modern svensk fakir.

Anonym sa...

Att ta sig igenom Kommer du med mig då är riktigt hardcore! Kan jag intyga... Men ett litet tips, du verkar ha missat den sämsta filmen någonsin: Kjell Sundvalls Hur som helst är han jävligt död. Av uppenbara skäl är den svår att få tag på men jag rekommenderar att göra ett försök.

MF

Emeli sa...

Underbart, svensk film suger ofta.
Kul när Helena nu uttalat sig om de uteblivna guldbaggenominerigarna. Vad kom först?

Emma sa...

Se "Allt om min buske". Skam.

Pesadelo sa...

Glöm inte Såsom i himlen. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Annars fick du nog med de viktigaste.

Caroline sa...

Eller Kommer du med mig då. Milstolpe!

Anonym sa...

Har alltid undrat varför nötterna på SFI fortsätter ge Nutley pengar år efter år. Jag tror det har blivit slentrian att godkänna hans ansökan utan att titta på den. Avgå!!

Anonym sa...

Fantastiskt bra.

Anonym sa...

Mycket underhållande. Bravissimo!

Dock måste jag säga att du glömt Sveriges genom tiderna absolut sämsta film alla kategorier.

Järngänget.
Sätt dig och lid igenom denna kavalkad av floskler och "dialoger"..

Anonym sa...

Svensk film håller med extremt få undantag en oerhört låg nivå; Det är inte bara Nutley. Problemet är att det verkar som att det inte finns några intressanta historier att berätta i det här landet.

Luttrade poliser som jagar styckmördare (som helst skall vara sexuellt suggestiva i sina dåd), eller kärlek för medelålders människor med vardagskomplikationer.

Personligen slutade jag titta för länge sedan.

Anonym sa...

Kan inte vänta på en genomgång av våra svenska kriminalfilmer som Wallander eller varför inte Falk och Särskilda skyddsgruppen - som utspelar sig i Gbg men kan inte minnas en som pratar göteborska i hela filmen...

Anonym sa...

Tack!

Anonym sa...

Ha ha ha ha! Fantastiskt skrivet, vilken bra start på dagen! Tack!

Fanders sa...

Äh, det har ju gjorts en hel del bra svenska filmer, också de senaste åren, det brukar komma ungefär en per år. Exempel: Sånger från andra våningen, Om jag vänder mig om, Låt den rätte komma in, De ofrivilliga...

Anonym sa...

Underbart, tack! Du satte ord på mina känslor om svensk film.

Anonym sa...

Hmm, med risk för att svära i kyrkan, vill jag minnas att jag tyckte att 9:e kompaniet var ganska rolig. Lite amatörmässiga skådisar och "action", men ändå lite kul blandning av Milo Minderbender (Moment 22) och Åsa-Nisse. Jag var iofs inte så gammal när den kom. Förlåt.

Dock har ingen nämnt "Sprängaren"! Jag såg den på bio, efter som jag var dum nog att utnyttja någon gratisbiljett jag fått. Efteråt kände jag mig lurad och skamsen - lite som om gått på någon bluff om Nigeriabrev. Man vill bara förtränga, gå vidare och ALDRIG berätta om det för någon man känner.

Anonym sa...

Jonas, jag känner inte dig men jag älskar dig.

/Kalle

Fröken Bovary sa...

Så bra. Herreminje

branx sa...

tack. Jag mår bättre nu!

Emily sa...

Ha ha ha!!! Bra där Jonas! En ypperligt välskriven recension om den dåliga delen av den svenska "filmindustrin".

Lars sa...

Hatten av!
När min nuvarande fästmö sa att hon hatade svensk film tyckte jag att hon var dryg och snobbig. Sen funderade jag på saken under en tid och insåg sen att jag älskade henne ännu mer.

Anonym sa...

Åh, tack för riktigt bra läsning! Verkligen, jättetack. Det här gjorde min dag! Och förmodligen hela veckan :)

Mikael sa...

Kvinnor som har sex med svettiga gamla gubbar, och osannolikt mycket lurpassande och tjuvlyssnande - kan det vara så enkelt att Colin Nutley sett på tok för mycket porrfilm från 70-talet och faktiskt inte vet hur filmberättande kan se ut utanför den genren under den tidsperioden?

Anonym sa...

Se även "när alla vet" från 1995.

Anonym sa...

Tönt, orka läsa din skit.

Anonym sa...

Jag tycker det blir helt fel att detta blir en debatt om huruvida svensk film kategoriskt är bra eller inte. Vissa verkar känna sig manade att ta upp undantag på bra svensk film eller förklara att "Colin Nutley visst är en bra regissör, så det så!". Det är ju så underbart skrivet att det blir kul oavsett om man gillar filmerna eller inte - jag är själv inne på min andra läsning nu! Tack Jonas.

/Johan

Anonym sa...

Ryktet säger att de planerade att köpa stuga eller i vår grannby. Men så blev det aldrig. Det är ju lite synd, eftersom då missade alla chanser till att ligga i skogen i titta på nykomlingarna genom kikarsiktet på ett gevär, och allt det där andra som Änglagård lär att vi enkla människor på landet håller på med.

Joel sa...

"Hela branschen har talat om att Åsa-Nisse ska rädda svensk film 2011"
http://nlt.se/kulturnoje/1.1084419-pilsnerfilm-kan-lyfta-bion

Anonym sa...

Wow, verkligen... Wow.

Hannes sa...

Härlig text!
Lite mycket fokus på Colin Nutley kan jag tycka, men i övrigt klockrent.
En film jag varmt vill rekommendera är Maria von Helands "Sök" från 2006. Det är lite av en bortglömd pärla i genren. Usel på många sätt, men kanske framförallt för skildringen av internet (den handlar om en kvinna som söker kärleken på nätet). Visste inte hur gammal den var när jag såg den, var helt säker på att den var från 1996-97. Tappade fan hakan ner i källaren när jag insåg att den var från 2006. Du. Måste. Se. Den.

Antichrister sa...

Fantastiskt bra, kul och inlevelsefullt skrivet. Vill poängtera att ang. Nutley så poängterade en gammal lärare i filmvetenskap att Nutleys filmer egentligen är engelska filmer förpassade till svensk klimat (undantag kanske Black Jack), och jag tycker han hade en poäng i det.

Keep up the goood work!

/ Antichrister
http://www.antichrister.blogspot.com/

Trana sa...

Om nu svensk film suger så himla mycket, var görs det bra film?

Holywood?...Spanien?, Italien?, Frankrike?, Bollywood? JA ELLER HUR?!

Nej, ni är en bunt fjollor som är anti allt som är svenskt bara för att hela bunten.

Nej, ordna en liten inbördes beundran klubb där ni kan sitta tillsammans och se vem som kan få vem att komma hårdast genom att slänga skit på något.

Fast det kanske ni redan gjort i denna blogg?

Anonym sa...

Jonas. Kulturminister. ja tack!

Tenebrae sa...

Trana, skillnaden är att de länder du räknar upp faktiskt spottar ur sig såväl bra som dåliga filmer. Här i Sverige har vi en trist SFI-understödd kopieringsmaskin. Visst, det är ju kul att massor med människor tycker att hans filmer är bra men glöm inte att massor med flugor gillar avföring.

Stellan sa...

Jag är nyskild, du är änka - lets go!

Stellan sa...

Jag är nyskild, du är änka - lets go!

Mattias sa...

Jag håller inte med om sämsta svenska film, där tycker jag Hanna med H vinner med god marginal. Vissa av scenerna där gör ont att titta på. Jag var kallsvettig genom hela filmen på grund av att den var så dålig.

Sören sa...

Wow. En upprördhet av närmast birroeska dimensioner!

Storartat sa...

Jag tror att du redan förstår hur rätt du har, men jag tänkte ändå skriva: Fan vad rätt du har.

Ulrika sa...

Ja det var ju intressant att läsa vad man "ska" tycka om viss svensk film, om man är så att säga finkulturell. Kanske du kan skriva ett inlägg om vad du egentligen tycker om.

Jag kan ju tillägga att jag inte har sett dessa filmer du pratar om, så jag är ingen Colin Nutley-fan om du kanske tror det. Får bara nog av dessa tyckanden som inte ger någon personlig åsikt utan bara korrekt i dina/era kretsar.

Tack för ett gott skratt. Och ja, jag skrattar ÅT dig, inte MED dig.

J S sa...

Ett härligt inlägg. Jag saknar dock reflektionen angående varför svenska skådisar i regel gör sig så katastrofalt dåliga på film. Nämligen, de tror att de står på en teaterscen, eller iallfall att de tror att film och teaterskådespeleri är samma sak. Man behöver bara åka över till vårt grannland Danmark för att se att deras framstående skådisar verkligen är film/tv-skådisar och inte teaterapor.

Vidare måste jag bara anmärka på att någon nämnde "Låt den rätte komma in" som en bra svensk film. Det är den då sannerligen inte, bland det mest b-iga och pinsamma skit som filmats.

Anonym sa...

Änglagård 3 fick väl så pass mycket pengar för att dom vet att den spelar in så pass mycket. Return on investment liksom, så kanske det blir lite pengar över till mindre/smalare filmer som författaren ovan kanske vågar tycka inte är helt sämst. Har Sverige verkligen en sämre kvalitet/kalkon ratio än andra länder? Det är svårt att göra bra film och Sverige är ett litet land. Fick detta inlägg mailat till mig men hade personligen hellre läst en initerad genomgång av det senaste decenniets bästa filmer, oavsett nationalitet.

/Johan
/Johan

g0x sa...

Fantastiskt dissekerande av svensk film i allmänhet och Nutley i synnerhet.

Jag som trodde att jag hade upplevt något hemskt på Little Fockers på fullprisbio...

Andreas sa...

Man kan inte mer än respektera bedriften i att se alla dessa filmer inom så kort tid.

Och, mycket bra skrivet :)

Patrik sa...

Fantastisk analys! Hahaha!

Anonym sa...

Allt jag någonsin kännt, tyckt eller velat säga om svensk film, i synnerhet Nutleys filmer. En eloge till dig"

Anonym sa...

Spot on!

Anna sa...

Fantastisk blogg! Ser fram emot nya inlägg inom kort.

Anonym sa...

Jag undrar vad Tchéky Karyo skulle säga om att du kallar honom för okänd(oklar) fransk herre!?

Jonas who?

Eller inte då han inte ens läser detta!

Sen att Nutley och hans filmer är som de är, det är ju en helt annan sak.

erik sa...

Fantastiskt.

Jag är inte lika bevandrad inom den stolta svenska filmskatten men "Min frus första älskare" är... tja... ingen höjdare heller.

Anonym sa...

Dina inlägg är briljanta. Tack för en fantastisk sågning av svenska filmer. Fortsätt skriv!

Mikko sa...

Så jävla skitbra skrivet!

Anonym sa...

Colin Nutley är för svensk filmindustri vad Hitler har varit för tysklands internationella anseende.
/Daniel R

Anonym sa...

Hahaha, klockrent!

Anonym sa...

Jag får hålla mig för skratt så att ingen på jobbet hör att jag är inne på en humorsajt. PS. Jag tror också att jag älskar dig.

Rossi sa...

TACK!

Anonym sa...

Lysande! Har alltid HATAT Nutleys filmer! Det har absolut inget med snobbism eller kulturelitism att göra, dom är helt enkelt bara så in i helvete dåliga och taffliga!

malinmusse sa...

Jag blev också kär nu. Smygläser på jobbet. Mailar länken till alla mina systrar och brothers i slackerlandet. Räddade dagen faktiskt.

Anonym sa...

Kan du inte snälla skriva lite om den helt obegripligt överhyllade katastrofrullen Så som i himmelen också när du ändå är i gång?