torsdag 31 mars 2011

Feelbad-festival


Få filmbolag har arbetat för feelbad-filmen lika mycket som Nonstop Entertainment. Man lär inte kunna kasta en sten i deras lokaler ("Angst headquarters" som de själva refererar till kontoret som) utan att träffa en film med god potential att förstöra din kväll. Sett till min dvd-samling har jag nog ensam betalat lönen för en av deras anställda under ett flertal år. För att fortsätta frosseriet har de nu erbjudit sig att stå för tre feelbad-filmer att lotta ut.

Så, inspirerad av usla och fantasilösa tidningar under senaste 100 åren, tänker jag såhär: De tre som kan skriva det mest jävla ångestperversa filmupplägget – handling och skådespelare, gärna svenska – i kommentarsfältet vinner en trevlig film.

Lutar mig nu tillbaka och inväntar mentala bilder som jag kommer må dåligt över för resten av mitt liv.

38 kommentarer:

Medelklassman sa...

Änglagård 4.

Jag orkar inte lägga ut texten mer pga akut illamående.

Jonas sa...

du är redan vinnartippad

Petter sa...

"En Glad Skit"

Ulf Larssons biografi. Tomas Bolme gör en De Niro och går upp(?) och sedan ner i vikt.

Brieost sa...

En flicka (Susan Bråding) växer upp i en svensk småstad hos en alkoholiserad mamma (Lena Endre)som dagligen psykar henne och bränner henne med cigaretter. När hon äntligen fyllt 18 så flyttar hon hemifrån. Hon har svåra ätstörningar och käkar massor av mat för att dämpa sin ångest, för att sedan spy upp alltsammans igen. Hennes enda vän är en kattunge.

När hon bodde hemma fick hon aldrig gå ut och ha roligt. Hon är ensam och blir mobbad för sitt utseende (grisen, för att hon var tjock när hon var liten). Nu, när hon bor själv, vill hon passa på att njuta av livet och går på disco. Festarrangören Brinkenmåne (Ola Rapace) är i stan och hon blir inbjuden till vip-avdelningen. Efter en del drinkar övertalar Brinkenmåne och hans kompisar henne att fortsätta festen hos henne.

Hemma hos henne blir hon drogad och våldtagen av Brinkenmåne medan hans kompisar skrattar och tittar på. När hon vaknar på morgonen är hon ensam. Hon springer och spyr i toan, bara för att upptäcka att kattungen flyter död därnere.

Senare upptäcker hon att hon är gravid. Hennes mor hälsar oanmäld på och tvingar henne erkänna att hon är gravid. Flickan är så ensam, så hon säger att hon ska behålla barnet trots allt. Modern undrar vem som är pappan varpå hon svarar Brinkenmåne, och mamman stannar till. Det är ju flickans pappa!

Sedan åker flickan på stryk av sin mamma igen och blir kallad hora. Mamman hittar den döda kattungen i en låda och mular flickan med den.

Flickan väljer att ändå behålla barnet. I den sista scenen får man se henne klämma ut ett svårt handikappat barn utan armar och ben och med ett kraftigt deformerat ansikte. Flickan får inte ens hålla barnet i sin famn, utan det försvinner direkt ut till en kuvös. Sista bilden är hur kameran sakta zoomar ut från barnet medan man hör flickan skrika ut all sin smärta.

The End

Ron Obvious sa...

@Medelklassman: Du är sjuk. SJUK!

mrarboc sa...

Medelklassman är en given vinnare.

Fast det är nästan fusk - allt som man kan misstänka att NutleyBergström varit i närheten av är ju ångestframkallande.

Lisa sa...

"Jesus, Ulf och jag" - en spelfilm om Carolas liv. Carola spelar rollen som sig själv i alla åldrar, så gör även Runar. Långa scener med masstungomålstalande och Carola jobbar i studion/sjunger lite (gärna gospel).

Anonym sa...

mycket bra hittills! men skriv gärna ut era mailadresser

Julia sa...

Allt som Rickard Hobert rör vid

Tora sa...

Sommaren med Göran.

Göran Persson spelar sig själv i en dokumentärfilm om livet efter politiken. En vanlig sommar på gården. Det är dystert, det regnar. Anitra är borta och jobbar, uppfattar man som underförstått, man vet inte. Allt är filmat i dokumentärfilmsljus, alltså lite mörkt, och med mycket skärpa.

Göran sitter vid köksbordet med en kaffekopp, andas genom näsan, och tittar ut på regnet.

I nästa scen har Göran gummistövlar, klafsar runt i lera, det är alldeles tyst. Kanske bär han något. Nej förresten, han har ont i ryggen. Kanske tittar han på något som borde bäras.

Kväll i tv-soffan. Göran ser på Parlamentet. Det röda och blå speglas i hans glasögon. Han skrattar inte.

Att filmen blandas ihop med den andra Sommaren med Göran är en bonus. Total ångest när man inser att man fått tag på fel, oavsett vilken man var ute efter.

Yasmine sa...

Livet är en schlager-så otroligt klämkäck film som gör en illamående! Det är verkligen tortyr att se den och handlingen är värre än 100 piskrapp med en törnrosgren doppad i salt!

Malan sa...

Filmatiseringen av "Möt mig i Essaouria" Regi, skådespeleri och musik- Regina Lund.

Anonym sa...

Mockumentären "Carrie Bradshaw är gravid!". Vi följer sex and the city stjärnan med tillhörande hönsgård under graviditeten och avslutar allt med en entimmes förlossningsscen med obehagliga närbilder.

Fröken Kysk sa...

Jag tänker mig en filmatisering av den här storyn: http://www.thisislondon.co.uk/standard/article-23930529-unstable-mother-let-baby-starve-to-death.do

Lite extra misärpoäng för storasyskonet som försöker rädda sitt lilla bortglömda syskon genom att mata det med chips (bara i England) genom gallret på spjälsängen, kan bli en fin scen.

Ingen misär är så misärartad som den brittiska. Allt är lite gråare och fuktigare. Maten ser äckligare ut, träningsoverallsbyxorna är mer träningsoveralliga och frisyrerna är fulare. Släng in lite dåliga tänder, ruttnande heltäckningsmattor och en utdragen slutscen ägnad åt en långsam inzoomning av en sliten spjälsäng. Vi färdas filmiskt in från ett rum fullt av skitiga blöjor och nedfallande tapeter, till en baby som tar sina sista rosslande små andetag innan den helt slutar andas och blir grå. Detta varvat med snabba klipp på den trasiga mamman som sitter och skakar i ett hörn någon helt annanstans, nedbruten av vanföreställningar, fysiskt våld och ett samhälle som totalt vänt henne ryggen. The end.

mikebike sa...

Till det som är smutsigt

"Kent har börjat runka kuk"

"Har gått med i Facebook"

"Nu är han på väg till det som är fult"


Huvudroll: Rolf Lassgård, Helena Bergström, Rickard Wolff"


Filmen inleds med en 25 minuter lång introscen där Kent (Rolf Lassgård) ligger och frustar i sitt sovrum med persiennerna lika nerdragna som sina sängvarma boxershorts. Han rycker i sitt kön till klassisk musik. Dirigerar orkestern med sin taktpinne. Vi får se mer än nödvändigt. Mycket mer än nödvändigt. Blandat med klipp på den han suktar (en snorig Helena bergström med växlande sinnesstämningar) Han stönar bröligt. Svettas. Lever sig in på klassiskt rolf-lassgård-manér och skriker då och då ut något som vi vet är gråt eller njutning. Klipphastigheten går från Roy Andersson till MTV i takt med de olika stadierna i Kents väg till klimax.

Klipp till 5 minuter lång scen där vi ser Kent (glöm för allt i världen inte att det är Rolf Lassgård i all sin prakt vi talar om) ligga och återhämta sig. Han är fet chostig och alkoholiserad såklart.

Kents fru har lämnat honom dagen innan. För hans bästa vän. En homosexuell man (ja, självklart spelad av Rickard Wolff) som hon lyckats omvända med sin kvinnliga list. Och detta är upptakten till ett triangeldrama signerat tre svenska regissörer från helvetet.

När filmen är över lämnas tittaren med vetskapen att den just bevittnat närmare en halvtimma lång onanisession med Rolf Jävla Lassgård i huvudrollen. Man har fått se honom smeka sig själv på ställen man inte ville veta att han har, slicka sig om läpparna och suga på både fingrar och sina väldiga mansbröst. Man har tittat utan att förstå att de sjuka bildintryck som just träffar ens näthinna fungerar som en pipeline med permanent kemkastrering direktkopplad till snorren/snippan. Man försätts i ett katatoniskt kay pollak-leende och lämnas sedan ensammast i världen med en besk smak av Colin Nutley i munnen.

cylinderhatten sa...

Skicka Mike filmerna för fan!

Johan Albertsson sa...

Mikael Nyqvist försöker återvinna sin nu vuxna sons respekt och kärlek.

Charlotte W sa...

Haha vilken underbar idé.
Jag noterar f ö med visst intresse att Norén & Bergman verkar ha ersatts av Nutley & Hobert som våra mest akuta ångestframkallare. Avsiktlig feelbad ligger i lä jämfört med oavsiktlig?

Dansar Med Vargar sa...

En filmatisering av Lars Noréns Personkrets 3:1, med Glada Hudik-teatern som cast hade varit ett otroligt obehaglig synnervsmaterial. Kanske skicka in Anna Skipper som regissör med.


"Personkrets 3:1 är en pjäs av Lars Norén som handlar om de utslagna i samhället. De knarkar och prostituerar sig. Det är förnedring och smärta skildrat på hög nivå. "

Anonym sa...

Malou efter tio.

Om Jenny sa...

"Anus död" (istället för Venus födelse). En film om den grekiske gamla mannen Anus (spelad av Carlos från Varuhuset) som blir sjuk i hepatit och sedermera dör men dessförinnan berättar om sitt liv för den cyniske läkaren Urban Schmidt (spelad av Lasse Åberg) som då inser livets mening och så vidare. Filmen ska utspela sig i realtid i ett patientrum på ett sjukhus i Katrineholm.

Carl sa...

@Brieost, den där storyn påminde lite väl mycket om Precious - Based on the novel Push by Saphire, fast du glömde att hon skulle få HIV av fassan.

Clifton sa...

Daniel fridell regisserar ett modernt kammardrama "Giv mig dina blommor, giv mig din tillit" - Ruben (Erland Josefsson) och Gitta (Helena Bergström) är ett passionerat älskande par som är med i den expressiv teatergruppen ”Solsken” där de jobbar med att skrika ut smärta och på scen återgå till fosterstadiet,. Det är påträngande teater där publiken uppmanas att rycka in i pjäserna och utmana scenkonstens konventioner!

När gruppen spelar en politisk pjäs där de får hysteriska gråtanfall och skriker ”ÅH NEJ Reinfeldt!!” så kommer Gittas syster Theodora (Pernilla August) som hon inte haft kontakt med på flera år in på scenen och börjar konfrontera Gittas livsval, då hon svikit en normal karriär.

Det visar sig att Theodora har fastnat i sitt borgerliga hem och stela konventioner. Vad som präglar hennes vardag är tysta formella middagsbjudningar och folkhemsalkoholism där bag-in-boxen aldrig står för långt bort. Nu ska teatergruppen utmana hennes borgerliga strikta sinne genom att bland annat tvinga henne gå i clownkläder och skratta hysteriskt åt ”den svenska vanligheten”. Theodora tar till slut självmord för att utmaningarna av hennes stelbenta livssituation blev för mycket, men Ruben och Gitta kan ändå fortfarande känna glädje över hennes tid i teatergruppen och avslutar filmen med en lång och utdragen sexscen

Email: clifton_is_great at yahoo.co.uk

fanny sa...

assåå...en filmatisering av den här kommentarstråden skulle bli rejält deppig

Grogg sa...

Ok lyssna nu, nu har jag något bra på gång.

Du har en flicka. Hon är ung. Fast hon spelas av Helena Bergström. Men det löser vi med smink.

Iochmed att det är Helena vi pratar om så måste enligt nepotismens lagar filmen vara regisserad av Colin Nutley.

Ok? Bra.

Rosa (som flickan heter) blir gruppvåldtagen. Av ett gäng svenskar med kritvita ansikten. Finniga. Svettiga. Dom kallar henne hora.

Rosa blir sedan bästa vän med ett ensamkommande flyktingbarn från Irak som heter Abdul (spelad av Soran Ismail). Hon lär sig arabiska för att konversera med honom, och hans historier rör henne i djupet.

Filmen slutar med att Rosa inser att vad som hände med henne är inget emot vad Abdul har fått utstå.

Sen blir Abdul deporterad tillbaka till Irak av Jimmie Åkesson (spelad av Johan Glans) och skjuten i huvudet så fort han stiger av planet i Irak.

Anonym sa...

Filmtitel: "Ett långsamt farväl"

Skådespelare: mikael nyqvist, lassgård, regina lund.

Filmen handlar om lillebror nyqvist (jobbar som busschauför) som äntligen börjar reda ut sin barndom. Lassgård är storebror och framgångsrik singersongwriter som knullar allt som går och föraktar sin fega lillebror. Regina lund jobbar som socialsekreterare men har alkoholproblem.

Filmen inleds med bilder över dimmiga svenska landskap. En röst börjar tala: (nyqvist)"Min far älskade aldrig mig". Klipp: En kossa som brölar. Klipp: Lassgårds bleka röv när han pökar på någon groupie innan han går ut och river av en dänga svettig och maskulin. (Nyqvist står både rent konkret och metaforiskt i ett hörn och är tafatt)

Hursomhelst så leder allt fram till att de tre tillsammans har en trekant och det slutar i kaos. nyqvist bryter ihop. Sålika även lassgård. Regina gråter klunkandes rödvin naken lassgård försöker runka klart "vart fan ska du?" medans nyqvist stormar ut och naken och springer ut över ett fält någonstans i sverige. Skrikandes. Slutligen faller han ihop gråtandes vid ett svart får. Lassgård får en örfil av regina lund efter han kommit och inser att det inte alltid varit så lätt för lillebror och srpinger ut naken men enbart i stora stövlar och hittar sin bror i fosterställning omringad av får. Bär hem honom i sina bara armar frustandes. osv osv.

Emma sa...

Vintern
Två snöflingor letar efter sina föräldrar. Sen kommer våren.

Annie sa...

"Sveriges sweetheart" - filmen om Pernilla Wahlgrens liv.
Vi får följa Sveriges "älskling" Pernilla Wahlgren på hennes väg mot lycka och framgång. Från schlagern till drömbröllopet till misshandeln till skilsmässan till Caféutviket till barnexploateringen till skoshoppingen till bloggandet - allt är med och inget utelämnas. Samtidigt som filmen har premiär släpps även balladversionen och dubstep-remixen av "Picadilly Circus".

I rollerna:
Pernilla Wahlgren - Linda Bengtzing
Christina Schollin - Elisabet Höglund
Emilio Ingrosso - Rafael Edholm
Niclas Wahlgren - Linus Wahlgren
Laila Bagge - Christer Lindarw
Benjamin Wahlgren - Rolf Lassgård
Charlotte Perrelli - en nakenkatt (http://2.bp.blogspot.com/_glAUMktybQ0/SLKvIaY8i5I/AAAAAAAAAm4/2BMouLxAt9E/s320/sphynx.gif)g)

Jonas sa...

brieost, anonym som skrev om "ett långsamt farväl", annie, grogg: kan inte ni skriva ut era mailadresser eller skicka dem till mig via mailformuläret th så har jag några att välja mellan. tack för bidragen!

Brieost sa...

Du kan nå mig på brieostlaktos@hotmail.se.

Anna sa...

anniecostanza@gmail.com

Jonas sa...

i brist på mailadresser och faktiska feelbad-handlingar kan vinnarna bara bli: Brieost, Clifton och Fröken Kysk. Mycket bra jobbat och, med tanke på prisfilmerna, "Grattis!"
/Jonas

Ozjeppe sa...

Och ett pris för månadens (årets t.o.m?) roligaste kommentarsfält måste väl gå hit! Har suttit dubbelvikt i soffan av skratt, helt underbart.

Maria sa...

Först Niklas Strömstedt-Peter Dalle grejen och nu detta kommentarsfält. Filmen om Pernilla Wahlgrens liv var roligast i alla fall. Bra rollcasting där.
Och tror att dubstep remixen hade gått varm på klubbarna!

Clifton sa...

Tackar dig och nonstop som fan för mitt ex av Requiem For A Dream, en riktig favoritfilm hos mig som jag av underliga orsaker bara sett två gånger. Förtjänar sin självklara plats i varje DVD-hylla!

Jag älskar förövrigt Feelbadgenren! Lite masochist är man ju allt.

Anonym sa...

Genomgående bra bidrag. ÄLSKART! Rätt låt vann!

Anonym sa...

så som i himmelen 2

Savox sa...

http://enkatastrof.wordpress.com/2011/06/07/ragy-goes-darwins-mardrom-i-bogaland/

Vad tror ni om den här idén?