Nordmans bästa skivomslag

Det här omslaget är en favorit; det innehåller helt enkelt en så otroligt ruskig stämning. Ockulta flygfän i fjärran, lömska skuggestalter som vill en illa, en ulv som skriar i natten, Håkan Hemlin i efterbearbetat månljus – det är såhär Meats Loafs Bat out of hell-omslag hade sett ut om man bara haft tillgång MS Paint. Man måste även lyfta på hatten för en skivtitel som "Du behöver". Bara det, inget mer. Som om det vore rubriken på typ en packlista inför klassresan till Vässarö. "Du behöver: kläder (oömma), hygienartiklar" osv.



"Om gud var jag" är en annan stark titel. Omslaget här måste vara essensen av all Nordmans favoritestetik. En motig långvandring i diffus medeltidsmiljö där saker som häxor och amuletter men kanske även ett sympatiskt litet musikgästabud kan vänta runt varje hörn.



Det är därför man blir så orolig när den här skivan plötsligt dyker upp. Två personer, ur fokus, som gör ingenting, i likadant enfärgade kläder, i ett kalt rum, med inget alls utanför fönstren. Det är så perfekt intetsägande. Det existerar inte språk där den här bilden säger mer än 1000 ord.






Det klassiska förstaalbumet. Ingen kan förneka att han är gullig här.


Även här: klart gullig. "Blyg bakom hörn". Jag ska lägga upp den här och sedan se på medan Cute overload kollapsar av trafiköverhettning. Det är också roligt att jämföra hur mycket respektive medlem är i fokus här om man vet att det var den andra Nordmanmedlemmen, Mats Wester, som startade gruppen.


Technotypsnittet på det här och förra omslaget började användas för några år sedan när Nordman rörde sig mot ett mer dance-orienterat sound, när han började sjunga om häxprocesser och kittelkok över elektroniska 90-talstrummor och hetsigt spelade nyckelharpor. Den epok som för alltid kommer att vara snuvad på genrenamnet häxhouse.

Ta en stund och riktigt låt det sjunka in till fullo exakt hur lågt den här ambitionsribban är satt. Insatsen här rör sig ju någonstans runt nivån "inte ens scrapbook". Att det en gång har suttit en person med det här framför sig på en skärm och känt att detta är nu så bra att det kan tryckas upp i massupplagor.


Kan vi inte alla bara ta varandra i hand och på thanksgiving-vis säga tack till livet och till världen för att vi får ta del av den här bilden. Facklan, härförarblickarna, foderrockarna, kåkfararskäggen, grepptaget om Håkan Hemlins arm. Men det bästa: hur tydligt det blir här att det som krävdes av Mats Wester, efter att ha fösts bort i bakgrunden hela karriären, för att Håkan Hemlin skulle låta honom dela på bildutrymmet var att han gjorde om sig till Håkan Hemlin. Reaktionen när jag såg den här var i princip double rainbow-klippet rakt av.


Absolut bäst är Nordman dock i musikvideo-form. Här är från "Du behöver" där Nordman, fullt seriöst skildrat, slåss mot troll. Under tiden är Mats Wester placerad i en oklar glänta där han får stå och spela nyckelharpa (pre munskägget).


Nordmans reaktion på trollet:


Videon slutar med att Nordman hittar en ljuskälla i marken och sedan lite oförklarligt möter sitt eget ansikte, vilket tydligen avstyr hela trollsituationen.




Nordmans mest ockulta video är till "Om gud var jag" som lanserades som en "skräckvideo" och släpptes lagom till Halloween. Handlingen går i stort sett ut på att en ballerina under oklara omständigheter förvandlas en hårig, fet man i smink och flickperuk.


Parallellt med det rockar Håkan och Mats Wester runt i olika riddarrustningar och kåpor mot en greenscreenad skräckslottsbakgrund som vi alla kan minnas från mappen med bakgrundsbilder i Windows 3.11.


Klimax sker när "monstret" äter... wait for it




Följt av lite diverse "rugg" som inte går att förklara varför det händer riktigt:



"I lågornas sken"-videon följer de otäcka turerna kring en bålbränningen av häxeridömd kvinna.


http://www.statist.se:




Enligt klassiskt Nordman-recept pågår parallellt med det ett Nordman-framträdande där han sjunger låten med ursinne i närheten av en eld.


Ett annat genomgående tema är någon variation på det som pågår här nedan. Féer som dansar förbi i, halvhjärtat stylade alvkvinnor eller bara ett väsen i luftiga kläder som spelar blockflöjft i en farstu:


Den enda videon som direkt skiljer sig är den till låten "Livet som en värsting" där Nordman samarbetar med rapparen Rastegar. Om det upplägget låter roligt i teorin är det verkligen stora julafton sen när Håkan Hemlin kommer in i Dressmanrock och rappar, nej TOASTAR, fram med sitt hesa skri att "livet som värsting var soft för en stund", och sedan fyrar av det minst effektiva brandtalet mot busliv sedan Daddy Boastins "Värsting – ett budskap från Daddy Boastin".


Hiphop-poserar med amputerade händer:


Vi kan gott avsluta det här med några utvalda delar ur den artikel som är oundviklig i ett sådant här inlägg:

I flera månader har snacket gått om Håkan "Nordman" Hemlin och
Christer Pettersson.

Nu pratar sångaren Håkan Hemlin ut om kärleksryktena:

- Nej, jag är inte förlovad med Christer Pettersson.

- Jag fick plötsligt höra att jag, min nya sextonåriga gravida
flickvän och Christer Pettersson skulle flytta samman i en villa.
Jag har inte ens någon sextonårig flickvän, säger Håkan Hemlin.

Det om det.