"Att vara ute i god tid är bra på alla sätt", det är en typ av mening som Sun Tzu ägnade en livstid av meditation och kontemplation åt att försöka formulera. Parella bränner av den i en mysig juleskylt om att "Det är roligt att handla i en liten butik!"
"Den är lätt.
Den är nätt.
Den är helt enkelt rätt.
Och alldeles underbar"
Det här? Nej det är bara vad all reklam som någonsin har producerats har försökt uttrycka, koncentrerat till fyra kärnfulla små rader på en rundad pappskylt. Dessutom: vi får nog alla ta och buga inför en människa som med den här nivån av renodlad trovärdighet kan lovsjunga en frottédress.
Butikens galjonsfigur är en skyltdocka som har döpts till Rosalie och som, beroende på plagg, brukar ge små lägesrapporter via lapparna. Här är det dock mer vi som publik som får komma till tals med en mållös pust av hänförd förtjusning. OH!
Men just som man börjar ens NÄRMA sig att ta Rosalie lite för givet dyker det helt utan förvarning upp en "Söta Rosamunda" i fönstret och rycker undan mattan för en fullständigt. Sedan dess förgyller hon skyltfönstret (även om Parella har inte kläder i hennes storlek).
"Just nu blommar de japanska körsbärsträden i Kungsträdgården. Bedövande vackra! Bege er dit! Underbart är det"
"Skärtorsdag. Dom är på gång... om några dagar..."
"Just nu blommar de japanska körsbärsträden i Kungsträdgården", att skriva det som en öppen uppmaning till lite vem som helst, det är en osjälviskhet som är så ovanligt att det är svårt att greppa att den meningen INTE är skriven som kodspråk mellan agenter. "Den lilla indianen dansar i natten. Jag upprepar: Den lilla indianen dansar i natten. Just nu blommar de japanska körsbärsträden i Kungsträdgården."
Det finns kanske ingen målgrupp jag gillar mer än alla kunder som beskedet "Dom är här nu" riktar sig till. Hur självklart det är formulerat: Alla dagar av långsam väntan som finns att läsa in i det, all oro, alla besvikna besök av "nej, de har inte fortfarande kommit in".
"Den är utsökt".
"Jeansen som lätt blir favoriter". Det finns i stort sett bara en sak som skulle kunna stå emellan att de här jeansen blir ens ny favoritbyxa och det är väl:
Men ändå inte:
Med tiden har skyltarna rört sig mer mot allmängiltiga livssanningar. Sveriges just nu bästa Twitterkonto finns i skyltfönstret tillhörande en klädesboutique för oerhört gamla kvinnor:
Här någonstans kan faktiskt Sun Tzu dra åt helvete.
Mina personliga favoriter är skyltarna med Jan Stenmarkska fraser som i all sin enkelhet inrymmer all den existensiella tomhet och futtighet som det innebär att vara människa. En godbit från förr är den lågmält uppgivna "ibland kan det räcka med en väst...". Men ny favorit är sedan några veckor tillbaka:
"Man får vara glad så länge man får tag i en rockklänning". Så är det bara. Livet är en långsam sträcka av gråblek tomhet. Du vet det, jag vet det. Man får vara glad så länge man får tar i en rockklänning. Roy Andersson skulle kunna bygga hela resten av sin filmkarriär bara på att använda skyltarna här som repliker.
Annars då?
